SCUM – mannen är en ofullständig kvinna och andra upp- och nervända "sanningar"

 

Kultur kan vara så många olika saker. Mest fantastiskt är att den inte måste vara nyttig. Ekonomiskt lönsam. Kommersiell. Ett publikplåster. En SUCCÉ! Slutsåld, utsåld. Såld. Ingen sponsring, inga stora biljettintäkter behövs. Den får vara friktionsfri, en lättsam verklighetsflykt. Och livsfarlig. Radikal, orädd, politisk. Det står securitas utanför insläppet när Borås stadsteater visar Manifest 2083.

Men det här inlägget ska handla om SCUM-manifestet, eftersom feminism fortfarande är så kontroversiellt. Rasism däremot är riktigt folkkärt nuförtiden. Källa på det? www.val.se 

Andrea Edwards är strålande. Solanas är ömsom sylvass, ömsom trubbig. Högt och lågt, överdrifter och sanningar. Hon hånar, förtalar, förminskar, förlöljigar och hotar männen som sitter mitt emot oss. Att se föreställningen är som att få utlopp för en frustration.

MINNS ALLTID - de förolämpningar som männen får höra är bara ekon av sådant kvinnor och minoriteter fått höra sedan… för alltid. Som fortfarande klistrar vid våra kroppar och förvränger vår självuppfattning. Inte en teaterföreställning, utan föreställningar som stympar våra liv och dödar oss.

Jag förstår att SCUM väcker känslor. Jag blir verkligt besviken först när jag ser män nonchalant rycka på axlarna och mysa i sin O-N-Å-B-A-R-H-E-T. Orden fastnar inte på dem, glider av dem. Som vatten på en gås. Det växer liksom ut flottiga fjädrar ur gropar i huden på dem. Alla förvandlas till gäss... Hahah, åååh, nej då. Fast tänker att typ den här mannen har en osedvanligt ful fjäderdräkt.

De hårda orden följer inte efter männen ut ur salongen, befästs inte om och om och om igen, och tar inte sats ifrån Historien. För dem är det här som att sitta i Dawit Isaak-cellen under Almedalsveckan – de kan gå därifrån sen. 

Jag tycker att bra kultur lär oss något om empati. Övar vår begränsade inlevelseförmåga och tänjer den utanför det egna. Ikväll får vi avnjuta ett privilegium, utöver vithetens och medelklassens som verkar vara gemensamma för de flesta i publiken. Mannens privilegium är vårt.

Guldkonfettin dalar och för ikväll är vi priviligerade. Jag tar tre skumgodisar ur godisskålen och skickar vidare till kvinnan till vänster om mig. 

Det går att tolka SCUM-manifestet på flera sätt. Vissa beskriver texten som satir. Andra är bokstavstrogna, och den gruppen består i princip bara av kränkta antifeminister. Vissa menar att SCUM är en viktig feministisk text, andra ser den som ett ok feminister måste bära; SCUM blir ett dåligt rykte på ett riktigt snackigt högstadium. Ett vapen åt jämställdister, antifeminister och annat scum.

För mig är manifestet en blandning mellan omvänd retorik och att förkasta manlighetsnormer. Att förkasta patriarkatet. Inte män, såsom Edwards reciterar. Det är finns skillnad mellan män och manlighet. INGEN vet det bättre än en feminist, vi tror nämligen inte på biologisk determinism. Men det är också stor skillnad på att gå till verbal attack mot en diskriminerad respektive en priviligerad grupp.

Alla som är bittra över att den här sortens kultur skattefinansieras (http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/staten-bor-inte-stodja-revolutionar-kultur/) kan ta Johan under armen och gå på valfri pjäs skriven av Död Vit Gubbe (stort urval). Finns gott om gamla könsroller, tvåsamhet, heteronormativitet och kapitalism att hämta där. Kulturens högborg är ganska borgerlig fortfarande. Sen är det faktiskt inte kulturförvaltningens fel om rödvinshögern inte lyckas klämma fram något vettigt. Ta lite ansvar för er egna situation liksom, skriv en pjäs! Mantrat är väl att alla kan bara de anstränger sig lite?

Nej, jag vill inte ha allt det Solanas beskriver. SÅ LUGN I BUSSEN! Alla paranoida foliehattar därute behöver inte oroa sig för att någon starts cutting up men. ((((Obsobs finns massa kultur där kvinnor misshandlas, våldtas och mördas, eller där det antyds att vi blir det. Och det blir vi i verkligheten också. Så kan inte GARANTERA er säkerhet, men nästan.))))

Det var ju en snubbe i publiken som hade med sig kniven. Försök förstå vad det beror på. Vad som händer när kulturskapare hotas är problematiskt ur demokratisynpunkt, på samma sätt som när journalister hotas. 

Oroa er alltså inte för att Edwards föreställning står oemotsagd. På nätet HAGLAR kritiken. Efter pjäsen finns tid för ventilering. Och hem till henne når dödshoten.