Ulrika Dahl om systerskapande

Bildkälla: http://www.leopardforlag.se/forfattare/ulrika-dahl/

Ulrika Dahl är docent i genusvetenskap och författarinna. Hennes senaste bok är Skamgrepp: Femme-inistiska essäer (Leopard Förlag, 2014). Den 20 oktober samtalar hon med Jenny Aschenbrenner på Borås Kulturhus.

Läs och begrunda hennes fantastiska text om systerskapande:

"En fjäder gör ingen boa och en hashtag gör ingen syster. Min magkänslotanke är nej— inte  systerskap utan systerskapande. Det finns inget självklart boskap som heter systerskap i en utrotningshotad män(ni)skostyrd värld där syster aldrig är en tom kategori utan en benämning som utmärker en mänsklig position på en patriarkal karta. En relationell term märkt av femininitet. Femininitet är både ytligt och djuplodande; en begränsning, en resurs och ett värde som vi i bästa fall ibland kan mötas i att vi erfar eller njuter av på (o)liknande, som i systerskapslika vis men som lika ofta leder till konkurrens och hierarki; jämlikhet handlade aldrig om systerskap och systrar är aldrig jämlika, en syster är alltid i relation till någon annan; syster, bror, fader eller moder. Systerskapande är en aktivitet; den påminner oss om det fiktiva, det kreativa, det ständiga skapandet, görandet och av relationer som ryms inom termen systerskap. Systerskapande visar hur våra politiska visioner både begränsas och möjliggörs av de metaforer vi använder för att tala om våra relationer till varandra och världen.

Systerskap är globalt som i allsomfattande säger vissa feminister men det är en lögn och en utopi, systerskapet är varken världsregerande eller universellt annat än möjligen som förlust och brist och därmed längtan och kanske riktning. Syster och systerskap är heller inte självklara, vare sig som metaforer för könstillhörighet, familj eller feminism; de lyder under faderns lag och erkännande; deras historier är långa och blodiga. Blodiga som i är du min syster, av mitt (mens)blod, min biologi, min familj min nation, min ras, mitt arv? Blod som ger upphov till halv och hel, styv och vald, ja eller nej. Blodiga som i såriga, såriga som i en del av en kamp inte bara för och av utan också mellan kvinnor och feminister. Måste du blöda för att vara min syster? Blöder jag när du blöder, i krig, på gator, vid gränser och i läger? Blöder jag när kniven skär bort det du vill ha kvar men seden säger att du ska leva utan? Blöder vi tillsammans när du avlägsnar det som biologismen säger fråntar dig rätten att kalla dig min syster? Blöder systrar när andra stängs ute från den feministiska familjens mensblodiga vi, blöder vi för de vars blod och svett inte räknas när vi räknar rut-avdragna jämställdhetsframgångar för medelklassen? Är det samma systerliga blod vi blöder när vi kallar oss systrar?

Systrar håller ihop och systrar konkurrerar, systrar inkluderar och exkluderar, systrars relationer är pubertala och provocerande, infantila och tidlösa, gränslösa. Gränslösa som i Virginia Wolf’s as a woman I have no country, as a woman I want no country, as a woman my country is the whole world; gränslösa som i att dela allt men också som i att vara för nära, för mycket, för klibbiga, för obegripliga, för inåtvända, för begärande; gränslösa som i respektlösa som i jag har ingen respekt för din patriarkala lag som säger mig var jag får gå och med vem och i vilka kläder; gränslösa som i respektlösa, som i jag talar inte bara med dig utan för dig för jag är din syster och jag tror att jag känner dig; att du och jag är samma (kött och blod). Systerskap konnoterar relationer inom och mellan generationer; generationer genererar band och historia, men också brott och omöjligheter. Systrar kan dela rum och (nationella, politiska) rum och vi kan riva murar och gränser men får vi dela säng? Systerskap är begärligt, som en ursprunglig feministisk längtan men får jag begära, belägra, bestiga min syster, ta henne till min säng? Jag kan hålla min systers hand och vi kan höja våra röster och knyta våra nävar; hon kan (över)greppa mig, ta skamgrepp om mig, hennes knytnäve kan träffa min mage eller min innersta g-punkt och ömmaste sårigaste längtan.

Låt oss fortsätta ta grepp om systerskapet, låt oss queera systerskapandet, låt oss undersöka hennes mörka kontinenter, hennes historier och hennes ljusa utopiska framtidsvisioner, hennes undertoner inte bara hennes hudtoner, låt systerskapandet vara gränslöst i dess perversaste mest produktiva mening, låt oss systerskapa relationer och representationer, låt oss forma hennes feminina framtid och samtid, låt oss gifta bort våra girigheter, samman våra giftigaste gåvor, låt oss utomäktenskapa alla band och låta blodsbanden vara blandade, låt oss blanda blod och minnas våra sår, låt vårt blod brinna inte bara för det som är mitt och vårt utan för allt åt alla.

Ulrika Dahl, oktober 2014."